Akseli Gallen-Kallela som mentor

Akseli Gallen-Kallela var ingen traditionell konstlärare, vilket är orsaken till att unga konstnärer valde just honom och inte en akademisk utbildning i Finland. Den bästa lärdomen Gallen-Kallela gav sina studerande var att lära sig genom övning.

Utställningen lyfter fram den ansvarsfulla uppgift Akseli Gallen-Kallela tog sig an för att i Albert Edelfelts fotspår handleda unga konstnärer. Utställningen bjuder på innehåll som belyser det hur han 1893 blev en rollmodell för en grupp rebelliska konstnärer med Wilho Sjöström i spetsen, hur Kalela erbjöd honom ytterligare möjligheter att bjuda in unga talanger, såsom Hugo Simberg, Eric Ehrström, Carl Bengts och Alpo Sailo 1895–1900, och hur han gärna berättade om sina upptäckter i Italien 1898 med Beda Stjernschantz. Positiva kommentarer och uppmuntran var avgörande för Eero Nelimarkka, Ester Kumlin och Martta Wendelin.

Utställningen baserar sig på kurator Laura Gutmans nya forskning om Akseli Gallen-Kallela. Tack vare otaliga minnen, skisser, målningar och skulpturer av berömda och bortglömda konststuderande framträder Akseli Gallen-Kallela i ett alldeles nytt och modernt ljus som mentor och som en respektfull och utmanande mästare för flera finländska konstnärsgenerationer.