Emma Sarpaniemi: Honey Crunch

Emma Sarpaniemis soloutställning domineras av fotografens blick. Den ledsagar åskådaren genom utställningen utan att släppa taget och skapar spänningar mellan kamera, fotograf och publik. För Sarpaniemi är det viktigt att känna igen sig i varje bild, och de olika gestalterna i dem gör det möjligt att om och om igen bygga upp ett jag.

I den feministiska konsten har självporträttet fungerat som en symbol för att kvinnor har kunnat avbilda sig själva och sin egen värld utanför den manliga blicken. Sarpaniemis fotografier uttrycker femininitet och kroppslighet som ett tillstånd av lek och kreativitet. Den direkta blicken och kamerans självutlösare understryker konstnärens eget aktörskap: Sarpaniemi bestämmer hur bilder av henne ser ut.

Solidaritet, att stöda den andra och vårda mänskliga relationer inom arbetet har skapat förutsättningar för ett aktörskap som annars hade varit omöjligt. Sarpaniemis bilder, i vilka hennes nära vänner är med, är inte bara självporträtt eller bilder av vänner, utan något gemensamt och delat. Vid fotograferingen definierar konstnären tillsammans med sina vänner femininitet och olika sätt att vara i relation till den andra.

Ibland sträcker sig vännernas avtryck också till Sarpaniemis individuella bilder: ett målat hus och trosor samt en snidad ram i trä har gjorts av Sarpaniemis vänner. Det kollektiva och förhållandet mellan vännerna är närvarande både i Sarpaniemis fotografier och i hennes sätt att arbeta.

Honey Crunch är Emma Sarpaniemis första mer omfattande privatutställning, som förenar hennes två långvariga bildserier. Den första serien, When the Sun goes down We see Lemons (När solen går ner ser vi citroner) består av konstnärens självporträtt, som hon har fotograferat sedan 2019 tillsammans med sina vänner. Den andra serien, Two Ways to Carry a Cauliflower (Två sätt att bära en blomkål), består av individuella bilder som inbjuder åskådaren att kika in i konstnärens fantasi, där identitet, verklighet och fiktion smälter samman.

Emma Sarpaniemi (f. 1993) är en fotokonstnär i Helsingfors. I sitt arbete undersöker Sarpaniemi definitioner av att vara kvinna genom performativa självporträtt. Självporträttet är för Sarpaniemi en lekplan där konstnären går in för att rubba de traditionella uppfattningarna om kvinnlighet. Genom att vända lekfullheten till en kraft upplever hon möjligheter till nya sätt att vara.

Sarpaniemi avlade examen som kandidat i fotokonst vid Kungliga akademin för bildkonst (KABK) i Haag 2019. Sarpaniemis verk har varit utställda på gallerier, museer och festivaler både i Finland och utomlands, bland annat på Les Rencontres d’Arles, festivalen European Month of Photography i Luxemburg (emoplux), Finlands fotografiska museum, Wäinö Aaltonens museum, Galerie Anita Beckers och Miettinen Collection. Verk av konstnären finns i Finlands fotografiska museums, HAM Helsingfors konstmuseums, Statens konstverkskommissions, Jenny och Antti Wihuris stiftelses konstsamlingar, i Museum Folkwangs, Miettinen Collections och konststiftelsen Heinon taidesäätiös samlingar samt i privata samlingar i Finland, Tyskland, Holland och Schweiz.